(an)teckning : hundar

Det har det snöat hela dagen i Bromma och snön ligger decimeterdjup när hunddagiset går ut med sina hundar. Det är ett trettiotal hundar i skiftande storlekar och färger och former och alla är tysta när de nyfiket ser sig omkring.

Att så många hundar på en gång är tysta fascinerar mig.

Och särskilt vintertid kommer hundarna mig att tänka på en målning från 1565.

PIETER BRUEGEL D.Ä.

(an)teckning : skägg

I år är det tusen år sedan dansken Sven Tveskägg erövrade England och var kung där. Visserligen bara i 40 dagar, men ändå: Sweyn Forkbeard, king of England.

Mitt eget andranamn till trots har jag blott enkelskägg.

 

På teckningen ser jag ut som en dåre och det kanske man gör i skägg.

 

En gång då jag rakat mig iakttog jag det följande om att tappa hakan:

Rakade av mig skägget. Hakan försvann.

Från att ha sett Hagbard Handfaste i spegeln tittar nu hans haklöse sidekick på mig.
Fånen. Tur-Ture: han som i serien har en uppochnedvänd tratt på huvudet.

Mina ögon blir stora nu i det halverade nyllet.
Skyggt stirrar jag ut från mitt nakna ansikte.

Haklös och storögd.

Som Beaker:
Mi-mi-mi-mi-mi!

Jag kommer att vara återställd vid midsommar, och då kan jag äntligen ta av mig
(den i realiteten imaginära, men som föreställning högst reella) fåntratten.