Jag minns en teateruppsättning där varje scen var uttänkt
innan repetitionerna tagit sin början. Regissören hade fotograferat varje
scenbild med små plastfigurer som representerade skådespelarna och deras
positioner i scenografens modell.
Varefter repetitionsprocessen handlade om att översätta
tittskåpet till teater.
Det var en tråkig process.
För tjugo år sedan var jag på
Thielska galleriet och tittade på målningar av Fred Salmson till vilka Ulf
Linde skrev ett programblad. Här är ett stycke ur det:
får han en idé till en målning ser han genast det
färdiga resultatet framför sig, och då blir det tråkigt att utföra målningen -
han har ju redan sett den. Så det gäller för honom att hela tiden sabotera de
egna föreställningarna om hur den ska se ut