"spegla sig i det blanka ordet".
*
En antik metafor är att tanken är en tråd, berättaren
spinner ett garn och att den sanne poeten är en vävare. När så skrivare skapade
fysiska objekt av berättelsernas meningar, ord, bokstäver blev den tänkta metaforen
ett synligt faktum.
Latinets textus
betyder vävnad.
*
Till benediktinerklostret Fulda (i nuvarande Tyskland) kommer år 1417 en
italiensk skrivare och påvlig sekreterare på jakt efter antika texter hos
munkarna. Klostret var grundat i mitten av sjuhundratalet och det vore inte
omöjligt, tänker sig den hoppfulle italienaren, om det i biblioteket finns någon
raritet att kopiera och på så vis rädda och sprida något av arvet från antiken.
Han har enorm tur.
Bland undangömda förkristna böcker finner han flera verk ingen längre trodde sig ha tillgång till. Ett av dem är De Rerum Natura av Lucretius. En bok man i flera hundra år räknat som för evigt förlorad men som nu kommer att få stor betydelse.
Han har enorm tur.
Bland undangömda förkristna böcker finner han flera verk ingen längre trodde sig ha tillgång till. Ett av dem är De Rerum Natura av Lucretius. En bok man i flera hundra år räknat som för evigt förlorad men som nu kommer att få stor betydelse.
Om denna upptäckt och renässans skriver Stephen Greenblatt i The Swerve.
När han beskriver hur munkar i sina skriptorier
kopierade böcker och hur de hade order om att kopiera allt just som det står i
förlagan . . . så är det med en mening som innehåller ett fel:
It was
better that monastic scribes had been forced to copy everything exactly at it appeared
before their eyes, even those things that made no sense at all.
Men jag tror att det är på skoj. En blinkning till läsaren.
Jag kommer att tänka på hur James Gleick leker med korrekturet när han, i boken Chaos, skriver om redundans i
vardagligt språkbruk:
This is
the part that allows people to solve crossword puzzles or fill in the missing
word at the end of a.