(an)teckning : språk

Ludwig Wittgenstein:

Filosofin är en kamp mot förhäxandet av vårt förstånd genom vårt språk

Tänk på hur du inte finner rätt ord att uttrycka en tanke. Orden blir inte rätt förmedlare, de har inte rätt valör, de färgar inte av sig på varandra som du vill. Det blir inte samma stuns eller klang som den tanke (känsla; gest; bild; vilja) du vill uttrycka.

Ludwig Wittgenstein: språket självt är tänkandets medium

Men det är det ju inte. För inte tänker du väl i ord.

Ofta är det lättare att göra teckningar, snabba skisser på saker du vill förmedla, eller komma ihåg. Att med ord skriva ned samma idéer känns omständigt.

Jorge Luis Borges:

Detta är något, som är svårt för oss att medge:
uppfattningen att språket är ett estetiskt faktum.

Felaktigt antar man, att språket svarar mot verkligheten, mot detta mystiska något, som vi kallar verklighet. Sanningen är, att språket är något annat.

Albert Einstein:

The words or the language, as they are written or spoken, do not seem to play any role in my mechanism of thought. The physical entities which seem to serve as elements in thought are certain signs and more or less clear images which can be ‘voluntarily’ reproduced and combined. [. . .] The above mentioned elements are, in my case, of visual and some of muscular type. Conventional words or other signs have to be sought for laboriously only in a secondary stage, when the mentioned associative play is sufficiently established and can be reproduced at will.

(an)teckning : månen

Två saker med månen stör mig.

Den ena är att månen precis täcker solskivan vid en solförmörkelse.
Den andra är att månen alltid vänder samma sida mot jordklotet.

Jag vet.

Solen är 400 gånger större än månen och 400 gånger längre bort.
Tiden för månens egenrotation är samma som för ett varv kring jordklotet.

Men det stör mig.

*

Lärde mig idag att månens ljusreflekterande egenskaper är ungefär som hos kol och ändå är månen det näst ljusstarkaste vi kan se på himlen. Det stör mig inte. Tvärtom.

Jag tycker ju om månen.

*

1609, samma år som William Shakespeare gav ut sina sonetter, uppfann Galileo Galilei stjärnkikaren. Redan året efter gav han ut boken Sidereus Nuncius med iakttagelser genom denna kikare. (Här ville jag skriva ordet teleskop, men det myntades först året efter utgivningen av denna bok. Likväl var det ju ett teleskop.) Där fanns teckningar föreställande månen, men så här kunde det också se ut:
Galileo Galilei var årsbarn med William Shakespeare: båda föddes år 1564.

I Galileis Dialog om de två världssystemen från 1632 (för vilken han dömdes av inkvisitionen och först år 2000 benådades av påven) finns, förutom den då kätterska heliocentriska världsbilden, hypoteser om hur livet på månen kan gestalta sig.

*

Månen fjärmar sig från jorden med cirka 4 centimeter per år.

*

Avslutningsvis en bild från NASA som representerar gravitation vid månens yta: