(an)teckning : månen

Två saker med månen stör mig.

Den ena är att månen precis täcker solskivan vid en solförmörkelse.
Den andra är att månen alltid vänder samma sida mot jordklotet.

Jag vet.

Solen är 400 gånger större än månen och 400 gånger längre bort.
Tiden för månens egenrotation är samma som för ett varv kring jordklotet.

Men det stör mig.

*

Lärde mig idag att månens ljusreflekterande egenskaper är ungefär som hos kol och ändå är månen det näst ljusstarkaste vi kan se på himlen. Det stör mig inte. Tvärtom.

Jag tycker ju om månen.

*

1609, samma år som William Shakespeare gav ut sina sonetter, uppfann Galileo Galilei stjärnkikaren. Redan året efter gav han ut boken Sidereus Nuncius med iakttagelser genom denna kikare. (Här ville jag skriva ordet teleskop, men det myntades först året efter utgivningen av denna bok. Likväl var det ju ett teleskop.) Där fanns teckningar föreställande månen, men så här kunde det också se ut:
Galileo Galilei var årsbarn med William Shakespeare: båda föddes år 1564.

I Galileis Dialog om de två världssystemen från 1632 (för vilken han dömdes av inkvisitionen och först år 2000 benådades av påven) finns, förutom den då kätterska heliocentriska världsbilden, hypoteser om hur livet på månen kan gestalta sig.

*

Månen fjärmar sig från jorden med cirka 4 centimeter per år.

*

Avslutningsvis en bild från NASA som representerar gravitation vid månens yta: