(an)teckning : aj gd

"Jarry hade hållit ett föredrag om 'Konsten och Konstnärerna' och på sitt vanliga vis talat om de mest disparata och egenartade ämnen. Efteråt frågade han en vän vad denne tyckt om föredraget. Vännen förklarade att han funnit det mycket intressant, men att han ingenting begripit. 'Det är just vad jag eftersträvat', svarade Jarry, 'ty att berätta begripliga saker bara betungar förståndet och förvanskar minnet, medan det absurda tränar förståndet och får minnet att arbeta.'"

(ur Sture Pyks förord till Alfred Jarry i urval, 1964)




Tänkandet uppstår när något stör våra föreställningar och tankar, och därigenom tvingar oss att tänka. Det uppstår när vi möter eller stöter på något som vi inte riktigt kan greppa eller säga vad det är eller gör. // Gilles Deleuze

(an)teckning : King Lear

När kungen och döttrarna gör sin första entré föregås denna av scenanvisningen:

Sennet.

En fotnot i The Arden Shakespeares utgåva (third series) förklarar: "a set of notes played on wind instruments to herald a ceremonial entrance."

I samma scen gör Gloucester och Cordelias friare entré efter scenanvisningen:

Flourish.

Vilket förklaras som "fanfare. It is not known how this differs from a Sennet."

Det tycker jag är underligt. Att Arden Shakespeare inte har reda på det, hur en sennet skiljer sig från en flourish. Och varför skrev man inte ut från början att en sennet var en fanfare.

När så Cornwall är på intåg i andra akten lyder scenanvisningen:

Tucket within.

Tucket förklaras: "a flourish played on a trumpet, here recognized as Cornwall’s signature notes."

Hm.

I en engelsk online-etymologi har tucket exakt samma förklaring som fanfare: (music) a short lively tune played on brass instruments; "he entered to a flourish of trumpets"; "her arrival was greeted with a rousing fanfare". Där förklaras vidare flourish kort och gott som fanfare, och sennet som a call on a trumpet or cornet signaling the ceremonial exits and entrances of actors in Elizabethan drama.

Men vänta lite nu!

Arden Shakespeare säger att i den första fanfaren (sennet) var det plural med "wind instruments" när den tredje fanfaren (tucket) är framförd "on a trumpet". Men onlineordboken hävdar plurala instrument i både tucket och fanfare, men singular i sennet.

Hm.

Jag tänker.

Ja, antagligen är det så, mumlar jag nu.

Och nu tänker jag högt:

Kan det vara så att det inte spelar någon roll.

Kan det vara så att det är skit samma.

Ja. Så är det naturligtvis.

(an)teckning : virrvarr

I en novell blir öknen en labyrint för någon som inte hittar ut ur den.

Brownsk rörelse är den en mycket liten partikel beskriver i en gas eller vätska när dess positioner, allteftersom de tidsintervall man väljer att studera den, tecknar aleatoriska spår.

Aleatorisk: slumpmässig, efter romarnas tärning, alea (som bekant iacta est).

Hittade bilden ovan på internet och samma bild har jag haft inramad på väggen tiotalet år sedan jag skar ut den ur DN. Nu lär jag mig att den kommer från en bok från 1909: Les Atomes av Jean Baptiste Perrin. Och visar de spår tre kolloidala partiklar (med en radie av 0.53 µm) tecknar med sina positioner iakttagna med trettio sekunders intervall.

Åter Jorge Luis Borges, hos vilken labyrinten återkommer som ett både fysiskt, (psyko)logiskt och allegoriskt objekt. Det var han som liknade öknen vid en labyrint. Här, andra lösryckta citat:

ni tänder en hel labyrint av eld

denna varma labyrint av tigrar

och, knappast överraskande:

Jag drömmer ständigt om labyrinter och om speglar.