Hamlet var inte ett personnamn först, utan betydde en gång "fåne" eller "dåre".
Berättelsen om Amleth (eller Amledo) finns i Saxo Grammaticus krönika från början av 1200-talet, om det danska folkets historiska bedrifter: Gesta Danorum.
En teaterpjäs (som man idag inte vet vem som författat) om Hamlet spelades i London cirka femton år före det att William Shakespeares Hamlet hade premiär.
Etymologiskt var ordet en gång and-blauði eller and-blauþi,
alltså: sammansatt av and som i "ande/själ/liv" och blauðr som i "kraftlös/dådlös/svag".
På isländska skrivs namnet Amlóð, på forndanska Amblothe eller Ambluþe
och finns, i betydelsen "dåre", i Erikskrönikan från tidigt 1300-tal som amblodhe.
Prinsen hade redan så länge kallats "dåren" i det muntliga, Saxo Grammaticus föregående, traderandet
av sagan att epitetet ersatt hans egentliga namn.