Det är som om en föreställning
kom i beröring med synintrycket
och för en stund dröjde där.
Rembrandt har tecknat snabbt och det är ingen exakt kontur på det utpekade stället, men det är väl för fan inget sludder, tänker jag.
Ulf Linde gillar konturer och citerar något vackert av Leonardo da Vinci:
Ett tunt skikt av intet mellan två olika tätheter.
Den som sluddrar är otydlig i sitt budskap och skiljer inte klart ut för dig de olika tätheterna, så att säga. Okej. Så Leonardo sluddrade inte, men jag kan tänka mig att Rembrandt verkligen sluddrade, mellan skål och vägg, och visst: kalla tecknandet detsamma. Poängen i Ulf Lindes Sammelsurium är att Rembrandt ändå får fram sitt budskap och det så effektivt att det avbildade bärandet känns hos betraktaren.
Det jag först uppfattade som hånfullt slutar att vara det.
Men när så samma linjer i Rembrandts teckning beskrivs som
härva av linjer (s. 62)
Härvan av streck (s. 91)
somnambula streck (s. 92)
krafs (s. 92)
härvan av streck (s. 94)
får det mig att åter undra om det egentligen är illa Ulf Linde (och redaktören) tycker om Rembrandt Harmenszoon van Rijn.
Så kan det väl inte vara?
Nej, det kan det naturligtvis inte: sammelsurium har en synonym i ordet härva och boken är således i själva verket dedicerad just den Rembrandts härva av streck som författaren på gott och ont har hakat upp sig på.
och för en stund dröjde där.
Så skriver Ludwig Wittgenstein om "att se något som något".
Citatet återfinns i Ulf Lindes bok Sammelsurium (2011).
När jag läser boken får jag för mig att redaktören har slarvat när denne (ironiskt nog i kapitlet iakttagelsen) tillåtit Ulf Linde att likna Rembrandts pennstreck i en teckning, Gravläggningen, vid "visuellt sludder", och det fyra gånger på femton sidor.Citatet återfinns i Ulf Lindes bok Sammelsurium (2011).
Rembrandt har tecknat snabbt och det är ingen exakt kontur på det utpekade stället, men det är väl för fan inget sludder, tänker jag.
Ulf Linde gillar konturer och citerar något vackert av Leonardo da Vinci:
Ett tunt skikt av intet mellan två olika tätheter.
Den som sluddrar är otydlig i sitt budskap och skiljer inte klart ut för dig de olika tätheterna, så att säga. Okej. Så Leonardo sluddrade inte, men jag kan tänka mig att Rembrandt verkligen sluddrade, mellan skål och vägg, och visst: kalla tecknandet detsamma. Poängen i Ulf Lindes Sammelsurium är att Rembrandt ändå får fram sitt budskap och det så effektivt att det avbildade bärandet känns hos betraktaren.
Det jag först uppfattade som hånfullt slutar att vara det.
Men när så samma linjer i Rembrandts teckning beskrivs som
härva av linjer (s. 62)
Härvan av streck (s. 91)
somnambula streck (s. 92)
krafs (s. 92)
härvan av streck (s. 94)
får det mig att åter undra om det egentligen är illa Ulf Linde (och redaktören) tycker om Rembrandt Harmenszoon van Rijn.
Så kan det väl inte vara?
Nej, det kan det naturligtvis inte: sammelsurium har en synonym i ordet härva och boken är således i själva verket dedicerad just den Rembrandts härva av streck som författaren på gott och ont har hakat upp sig på.
Sammelsurium (som även kan betyda förvirrat prat) är en inspirerande bok.
Jag kommer att läsa den igen.
Jag kommer att läsa den igen.