Jag kursiverade det där sista, att Harlekin nog är en sorts djävul.
Harlekiner pratar inte, men visar med överdrivna gester och rörelser vad de vill och känner. Som standardrekvisita har en Harlekin en sorts smällande träsvärd, il battacio, som han kan använda som bestick, vapen, paddel eller flugsmälla.
Harlekiner är upptågsmakare
som spelar folk spratt, stjäl, ljuger och pekar finger.
Med ursprung i medeltida
gyckel och turnerande teatersällskap finner Commedia
dell’Arte sin form i mitten av 1500-talet: ett givet galleri av rollfigurer
och variationer på scener mellan dessa. Figurernas ageranden styrs av drifter:
sex, girighet och hunger.
Det är lätt att se den tidige Charles Chaplin som en
fortsättning på Commedia dell’Arte
när "the tramp" av hunger och åtrå med akrobatisk pantomim stjäl, förför kvinnor, lurar myndighetspersoner och delar ut slag och sparkar.
Och, ja, just det: träsmällan, battacion, har det engelska namnet: slap stick.
Den som sägs introducera Harlekin
i Commedia dell’Arte är den
italienske skådespelaren Tristano Martinelli, som levde cirka 1550 – 1630.
Kanske det, kanske. Han är i alla fall en intressant
historisk person.
Martinelli agerar inom en
konstform och i kulturmiljöer där olika mytologiska traditioner mycket väl kan
ha bevarats sedan folkvandringstiden: förändrade och förvanskade, men likväl
traderade och på sätt och vis bevarade.
Jag kommer strax att skriva lite om
folkvandringstiden.
Tristano Martinelli arbetade
i Frankrike med en italiensk teatertrupp och kom att göra sin nya figur, Arlequin, på karnevalen i Paris år 1584.
Han var då klädd i en linnekostym lappad i olika färger, hade en harsvans på
sin mössa (för att signalera feghet) och en svart lädermask som täckte övre delen
av ansiktet som hade mustasch och spetsigt skägg.
Det påstås att Martinelli tog
namnet Arlequin från en populär fransk djävul som hans figur liknade.
Tio år senare är Martinelli anställd
hos hertigen av Mantua där han avancerar till översynsman för alla
professionella skådespelartrupper i området.
Mantua ligger i Lombardiet.
Lägg det på minnet, för Lombardiet är viktigt.
År 1601 spelar Martinelli för
hovet i Paris. Han återvänder till Mantua men är tillbaka i Paris åren 1613/1614
och 1620/1621. Därefter stannar teatertruppen i Paris, men Martinelli
återvänder till Mantua.
1623 är han i Venedig med en
annan teatertrupp.
Från Lombardiet till Paris till Venedig.
Jaha, ja.