Bergamo är en huvudort i
Lombardiet.
La bergamasca är
en dans och en melodi från Bergamo.
Befolkningen i Bergamo har
alltid ansetts provinsiella och dumma.
William Shakespeare alluderar på detta när han i
slutet av A Midsummer Night’s Dream
låter den bortkomne hantverkaren Bottom
efter att ha medverkat i en bedrövlig teaterföreställning erbjuda hertigen av
Aten valet mellan att se hantverkarna i föreställningens epilog eller en "Bergomask dance", varvid hertigen tackar nej till epilog och
väljer att se dansen.
Dansen och melodin är rustik,
för att inte säga bondig, och liksom Bergamo i sin helhet associerad med
clowner: i Italien talar sådana med bergamask dialekt.
Vilket leder oss tillbaka
till Commedia dell’Arte.
För Harlekin var från början
en parodi på folket i Bergamo: han var grov i mun, trögtänkt, feg och ständigt
hungrig. Hans kostym var sydd av säckväv och lappad i olika färger.
Det är inför franska hovet
som den italienske Arlecchino blir
den kvicktänkte Harlequin och (med influens
från hovets mode) övergår kostymen till en geometriskt mönstrad och färgglad dräkt.
Det är roligt att tänka på
Harlekinfiguren som en genom århundraden överlevande älvakung, som blir hednisk
djävulsfigur, sedan spridd i olika uppenbarelser i populärkulturen, och alltså inte bara
som en akrobatisk gycklare på teaterfestivaler.
Förutom Chaplin kan man också tänka sig
Bröderna Marx sprungna ur Commedia
dell’Arte. Den stumme och spjuveraktige Harpo Marx är en
Harlekinfigur.
År 1928 publiceras en kriminalroman av
pseudonymen Ellery Queen.
Agatha Christie introducerar två år senare en detektiv vid namn Harley Quin.
Harlequin är ju
numera också synonymt med romantisk kiosklitteratur.
Kortspelet kille
är en förkortning av Harlekin, vars
kort i leken beroende på spelets gång värderas högst eller lägst.
Spelkortet JOKER i en vanlig kortlek visar ofta spår
av Harlekinfiguren.
Och på tal om the
Joker: i början av 1990-talet introduceras en ny superskurk (och Jokerns flickvän) i serietidningen Läderlappen/Batman: Harley Quinn.
Denna fragmentariska
exposé gör inte historien om Harlekin rättvisa.
Och fan.
Allt stod redan så fulländat
mystiskt i det lösryckta citat som jag började med:
Harlekin deltog i maskeraden, han var
från Tyskland, var en djävul och kallades omväxlande Arlecchino, Herlequin,
Hannequin, eller Erlkönig. . .